Det här med anonymitet på internet är svårt. Jag har ju valt att blogga anonymt. Jag vet vad rasisterna är kapabla till. De vill rent utav ha kärnvapenkrig numera, liksom.
Samtidigt är anonymisering hatets främsta vapen. Hatet som drabbar kvinnor och invandrare mest, men också alla utom vita män (de har de kanske inte alltid bra, men alltid bättre än alla andra). Och den anonymiteten, det hatet, den får vi aldrig acceptera. Lagstiftning är förstås den enda framkomliga vägen, men den är svår. Liberaler har alltid varit förenade med fascismen i sitt hat mot jämlikhet. Deras ”tolerans” handlar om att släppa fram förtrycket och makten så att det kan förtrycka maktlösa.
Riktig tolerans handlar om att folk tycker om varandra och accepterar allt andra människor gör (utom hat, homofobi, rasism, sexism, unkna religiösa värderingar osv..). Och det enda sättet det kan hända är med den demokratiska (INTE den populistiska) lagstiftningens hjälp. Demokrati är tolerans, tolerans är demokrati. Och anonymiteten hotar toleransen, eftersom den gör så att ”folk” skriver saker de inte skulle våga skriva om medier och politiskt medvetna människor kunde få tag i deras identiteter. Då får vi ett samhälle fullt av hat utklätt till åsikter.
I den sortens samhälle vill inte jag leva. Det är nämligen ett rasistiskt samhälle.